Årets hästkörare: Anders Svensson

Vem är du?

–Jag heter Anders Svensson har sen barnsben haft ett stort hästintresse. Men jag växte inte upp med hästar utan fick ta tillfället att skaffa häst när möjligheten gavs i början på 90-talet. Då tog jag över en gård efter farmor och skaffade min första häst som var en kallblodstravare. Den körde jag i skogen och tog två föl men upptäckte sen att trav inte var mitt intresse.

–För att lära mig mer om häst och skog gick jag utbildningen på Kvinnersta som var 40 veckor heltid och jag tyckte det var en suverän utbildning. Vi hade femton hästar i stallet och smedja. Det var mycket skogs- och hästkunskap och otroligt duktiga instruktörer. Det var då jag kom igång med parkörningen.

–Min första brukshäst köpte jag på Wången -96 när brukshästarna såldes därifrån. Jag åkte dit för att köpa en valack men kom hem med en godkänd hingst, Skalm 1890. Jag hade ingen erfarenhet av hingstar men det var en otrolig snäll och bra häst. Nästa hingst var Thrim 1957 och nästa köpte jag från Alf Olofsson; Odin 1986 som är kvar och blir 19 år nu. Har även Bjuck 2078 som kommer från Norrbotten.

Nordsvensk brukshäst fuxfärgad med ljus man och bläs — Odin 1986 e. Opus 1860 u. Ida 22928.

–Jag hade en fin häst som hette Vhilde som köptes av Strömsholm när kuskutbildningen startade där. Men han kom tillbaka när de la ned utbildningen där och sedan fick han gå på Jamtli, Jämtlands läns museum, tills i vintras när han gick bort.

–Idag har jag två hingstar, två valackar och ett sto med föl för försäljning. Det är Thrim som vi avlat på för han har så bra draganlag. Så valackarna och stoet är efter honom.

–Är engagerad i Föreningen Sveriges Hästkörare och är distriktsombud för Gävleborg.

Vad arbetar du med?

–Nu har jag bara fokus skogsuppdrag. Kör mycket i min egen skog men tar även skogsuppdrag med både huggning och körning. Förr körde jag uppdragskörningar som bröllop och liknande men nu känner jag att ska man göra sådant måste hästarna vara i gång hela tiden och vara tränade för det. Det är viktigt att man kan hålla säkerheten för den typen av uppdrag.

Svart nordsvensk brukshäst står i en avverkning nära en kanal i sjön — Khnott under ett jobb åt Holmen skog. Arbetet utgick från två öar med broar som var begränsad till två ton. Ett stort jobb med grov skog.

Häst står och väntar med en stor timmerstock bakom sig. I bakgrunden syns ett avlägg med grova timmerstockar — Khnott e Thrim 1957 på uppdrag åt Holmen skog.

–Jag har en del samarbeten med Martin Ståhlklo, Sjols nordsvenska brukshästar, i Edsbyn. Vi har gjort några samarbeten och varit på mässor tillsammans.

Hur ser du på framtiden?

–Tror brukskörningen ligger i tiden, men det har jag sagt länge. Det jag upplever som det svåra är att vi som håller på är praktiker och vill jobba med hästarna. Det svåra för många av oss är att marknadsföra sig och kunna prata för sin vara. Där kan Brukshästcentrum hjälpa till. Möjligheterna finns och jag tror att bara i Hälsingland så är det tre kommuner som har eller ska gå över till hyggesfria metoder och där ser jag en större möjlighet för mindre entreprenörer även om de också tittar på produktivitet.

–Här i norra delen av Hälsingland har många hästkörare slutat eftersom många var äldre. Och nu finns det utrymme för nya entreprenörer. Kjell Stenberg som går kuskutbildningen i brukshästkörning har varit på praktik här hos mig. Han bor i Delsbo och där finns det förutsättningar för att få många uppdrag.

–Nu är jag nyfiken på hur det går för kuskeleverna framöver så hoppas att ni skriver om fler av dem som gått ut utbildningen.

Hur är det att vara LIA-värd?

–Det är trevligt att var LIA-värd. LIA står för Lärande i arbete och jag tar emot elever från kuskutbildningen för att de ska kunna öva upp sina färdigheter i praktiken.

–Det tar lite tid och engagemang. Man vill ju förmedla tips och de idéer som man har så det blir skolmässigt – inte bara att vi arbetar. Jag har ju intresset av att lära ut det som jag kan och än så länge tänker jag att jag kommer att fortsätta ta emot studerande från kuskutbildningen.