De fem vanligaste skadorna hos svenska travare

Vilka skador är vanligast hos svenska travhästar? Framförallt karpal- och kotledsrelaterade problem syns i statistiken. Det visar hippologen Tamara Skutnabbs kandidatarbete på hippologprogrammet.

Travhästar, precis som alla elitidrottare, drabbas av skador under sin karriär. Svensk Travsport ville inom ramen för sitt välfärdsarbete ta reda på mer om hur skadestatistiken ser ut, och har gjort det med hjälp av Tamara Skutnabb som studerat till hippolog på Travsportens riksanläggning Wången. Tamara Skutnabb har ägnat sitt kandidatarbete åt att titta på skadestatistik, i studien ingår 8 752 ställda diagnoser.

– Karpal- och kotledsrelaterade problem är de två vanligaste skadorna. Sedan kommer skador på knäled och munrelaterade skador. Även svullnader i ben och problem med de övre luftvägarna förekommer, berättar Tamara Skutnabb.

Förutom de vanligaste skadorna tittade hon på skillnader mellan tränarstatus, ras och ålder genom att gå igenom journaler från sex svenska veterinärkliniker.

Skillnader i ålder, tränarstatus och ras

För unga hästar handlar problemen ofta om hasleder där man får ta bort lösa benbitar. Unghästar får också fler sårskador än äldre hästar. Munrelaterade skador hänger ofta ihop med tändernas växtfaser. På äldre hästar syns mer tendiniter, dvs. inflammation, irritation och svullnad i en sena.

– Äldre hästar har längre tävlingskarriär bakom sig och på dem ser man mer skador på senor och ligament, berättar Tamara Skutnabb.

A-tränade hästar drabbas oftare av karpalleds problem än B-tränade hästar. B-tränade hästar drabbas oftare av tendiniter och problem i flera leder samtidigt. Kallblodiga hästar drabbas oftare av karpalledsproblem än varmblod. Skadorna bland olika åldrar varierar i samband med hästens utveckling och användning.

– I min uppsats resonerar jag också om resultaten. Om munrelaterade skador är vanligare hos B-tränare kan det bero på att A-tränarna tar ut veterinärer till sina stallar för att titta på alla hästar samtidigt. Medan B-tränaren åker till klinik och därmed blir överrepresenterade i statistiken, berättar Tamara Skutnabb. Och det finns flera sådana saker att fundera över när man analyserar data.

I studien fann hon även att eftersom travhästar tränas och tävlas på liknande sätt är skadorna relativt desamma världen över.

Forskning och utbildning är viktig för hästvälfärden

Det stora insamlade materialet kan komma att användas i framtida studier. Forskningen är viktigt eftersom vi behöver veta hur nya behandlingar, nya och gamla träningsformer och snabbare kilometertider påverkar hästarna, och hur vi ska träna dem för att hålla dem friska och välmående. Grund- och vidareutbildning behövs inom alla led för att få ut den senaste kunskapen så att både hästskötare, stallchefer och tränare med flera har en gedigen utbildning för att kunna sköta verksamheter och hästar på ett effektivt, ekonomiskt och hållbart hästfrämjande sätt. Wången tillsammans med ST och SLU och andra utbildare arbetar för att utveckla en hållbar sport med god hästvälfärd.

– Travhästarnas kilometertider har genom avel förbättrats mycket på kort tid, medan kunskap och tillämpning av skadeförebyggande åtgärder inte utvecklats i samma takt. Det är viktigt att ny kunskap tas fram och att den förs ut till de aktiva i sporten, säger Tamara Skutnabb.

Handledare för examensarbetet var Ulf Hedenström; Veterinärmedicinsk licentiat. Veterinär på travsportens riksanläggning Wången.
Examinator: Miia Riihimäki; Veterinärmedicine doktor på enheten för hästmedicin på SLU.