”Glädjen är större än rädslan”
Hippologstudenten Fanny Kristoffersson valde ett spännande ämne för sitt examensarbete – ryttares rädslor. Här berättar hon mer om sitt arbete som handlar om ridning, rädsla och varför man rider ändå.
Fanny Kristoffersson har just avslutat hippologprogrammet, inriktning islandshäst, på Wången. Hennes kandidatuppsats, Glädjen är större än rädslan, handlar om ryttares rädslor.
– Anledningen till att jag valde ämnet är för att jag har stött på rädsla inom ridsporten. Jag har så klart varit rädd själv och även mött andra med rädslor, både bland mina vänner och när jag jobbat som instruktör, berättar Fanny Kristoffersson.
Ryttare är rädda för skador, och för att misslyckas
Eftersom det inte fanns några tidigare studier om ryttares rädslor fick Fanny Kristoffersson börja från början. Hon träffade arton vuxna ryttare från olika discipliner, och delade upp dem i fyra grupper där de fick diskutera förutbestämda frågeställningar.
– Deltagarna fick dela med sig och diskutera sina upplevelser. De pratade om vad de var rädda för och hur de hanterar sina rädslor, berättar Fanny.
Efter gruppdiskussionerna skrev Fanny ned vad som diskuterades och analyserade det som sagts för att hitta likheter och skillnader.
– Jag hittade mest likheter och inte så mycket skillnader – vilket i sig är intressant. Det jag fann är att man är rädd för att ramla av och göra illa sig, eller att hästen ska skada sig. Men också att man är rädd för vad andra ska tycka, för att misslyckas och för att förlora kontrollen. Det finns en stor del prestationsångest bakom rädslan, berättar Fanny.
Ta hjälp av instruktör
Att många är rädda kan vi förstå, men hur kan man hantera sina rädslor? Enligt deltagarna i studien fanns det flera sätt. Att acceptera att man är rädd, att göra det som fungerar för just en själv, att träna på att vara rädd och lära känna sina egna reaktioner, och se till att man befinner sig i en trygg omgivning. Samt att hitta en instruktör som kan hjälpa.
– Det är viktigt att den som arbetar som instruktör undervisar från ryttarens perspektiv och tar hänsyn till personens rädslor. Som instruktör bör man ha en god relation med sina elever så att de vågar berätta om sådant som känns svårt. Instruktören bör förmedla att det är ok att vara rädd – jag är här för att hjälpa dig, säger Fanny.
Fanny, som både har gått gymnasiet och universitetet på Wången, har nu efter sina sex år på Wången börjat jobba på en ridskola i Linköping med islandshästinriktning.
– Det har varit jätteinspirerande att jobba med det här examensarbetet eftersom jag känner att jag kommer ha nytta av det i min roll som instruktör framöver. Det roligaste jag vet är att instruera. Mitt mål är att hästen och ryttaren ska trivas med arbetet och varandra. Ridning ska vara roligt!
– Vi behöver mer kunskap i ämnet och tacksamma över det som Fanny tagit fram. Nu får vi hjälpas åt att sprida resultaten från studien i olika forum. Det är ett område som behöver mer uppmärksamhet och fler studier behövs, säger handledare Susanne Lundesjö Kvart som arbetar som adjunkt vid Hippologenheten och har en filosofie licentiatexamen i pedagogik.
STUDIENS FRÅGESTÄLLNINGAR
- Vad man är rädd för?
- Hur kan rädsla uppenbara sig?
- Hur kan man hantera rädslan?
- Hur kan instruktörer hantera sina elevers rädsla?
HIPPOLOGPROGRAMMET
Huvudman för hippologprogrammet är SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Programmet har tre inriktningar; islandshäst, trav och ridhäst och ges på hästnäringens tre riksanläggningar Wången, Flyinge och Ridskolan Strömsholm.
