På Hästnäringens riksanläggningar Wången, Strömsholm och Flyinge finns en treårig hovslagarutbildning samt en ettårig tilläggsutbildning för verksamma hovslagare. På Wången jobbar tre hovslagarlärare, en av dem är Johanna Svensson.

Johanna Svensson gjorde praktik på Wången under sin utbildning. I samband med hennes sista praktikperiod, precis innan examen, blev Wångens dåvarande hovslagare sjukskriven för en skadad axel och Johanna fick erbjudande om att vikariera. Sedan dess har hon varit kvar.

– När jag började på Wången 2006 fanns det ingen hovslagarutbildning här. Jag jobbade 75 procent som hovslagare för skolans hästar. Resten av tiden höll jag i tappskoutbildningen för gymnasiet och vuxenutbildningarna, berättar Johanna Svensson.

Johanna har under åren haft många hovslagarkollegor; Lars Andersson, Daniel van der Blij, Jonas Olofsson, Kjell-Åke Lövenring och Bo Milton. Johanna och Bosse jobbade ihop 2015 till 2019 då Bosse gick i pension. Nu heter hennes närmaste kollegor Hjalti Gudmundsson och Emanuel Colella. Andra nära kollegor är förstås även Wångens veterinär samt stallchefer och lärare, däribland flera hippologer.

– Även om alla mina hovslagarkollegor varit män, och yrket traditionellt sett varit mansdominerat, så var det en jämn fördelning mellan män och kvinnor i min klass när jag pluggade. Nu är det fler kvinnor än män utbildar sig till hovslagare, säger Johanna.

I januari 2009 startade hovslagarutbildningen på Wången. Med åren har den utvecklats och blivit längre. Sedan 2017 är den treårig. För dem som tidigare gått den tvååriga utbildningen finns en tilläggsutbildning som man behöver för att kunna bli godkänd hovslagare enligt Jordbruksverket.

– Det är NU som alla tränare borde skicka hit sina hovslagare som helt eller delvis saknar utbildning. Har man arbetat länge med att sko hästar finns det möjlighet att validera sin kunskap för att söka till tilläggsutbildningen, förklarar Johanna Svensson.

Fram till 2026 har yrkesverksamma hovslagare möjlighet komplettera med tilläggsutbildningen. Sedan kommer det att krävas en treårig utbildning för att bli godkänd och kunna behandla hovsjukdomar och göra sjukbeslag.

– Är du hästägare så kräv att den som skor dina hästar har en utbildning. Det du betalar för hovslagaren kommer du tjäna igen i en hållbar häst. Och vi kan undvika många skador.

Alltid varit intresserad av hästar

Johannas hästintresse började tidigt. Pappa hade travhästar och hon var alltid i stallet. Det gick inte att lämna henne hemma för då blev hon rasande arg. Det var i stallet hon skulle vara. Hon började på ridskolan i sjuårsåldern och fick sin första häst när hon var tolv.

Intresset för hästar höll i sig. Efter gymnasiet jobbade Johanna med hopphästar, först på ett stuteri med hingstar hos Lene Nissen Lembke. En svenska med ett framgångsrikt förflutet i Tyskland som sjufalt tysk mästarinna och den första att ta in Holsteiner-hingstar till Sverige.

– Det var jättenyttigt och lärde mig massor hos Lene, berättar Johanna.

Johanna fortsatte sedan jobba på ett stuteri med både ponnys och storhästar och i försäljningsstall med importhästar från Irland. Sedan fortsatte hon till Italien för att jobba hos en hoppryttare. Men åkte hem för att börja på hovslagarutbildningen.

– Pappa skodde sina hästar själv och jag tyckte som barn att det var häftigt och blev väldigt fascinerad. När jag blev äldre och började jobba med hästar blev jag mer och mer intresserad. Jag visste att jag ville jobba med hästar, men ville inte vara hästskötare hela livet och jag hade inte möjlighet att bli ryttare på heltid.

Nu har hon ett genuint intresse för hästsport och tycker det är lika roligt att titta på islandshästtävlingar precis som hon följer travet och ridsporten.

En arbetsplats men två olika jobb

På Wången jobbar Johanna både som hovslagare och som lärare.

– Det bästa med att undervisa är när man ser att poletten trillar ned hos eleven – när saker lossnar och så plötsligt bara sitter det. Och det är väldigt roligt att undervisa dem som har samma brinnande intresse för hästar och skoning som jag själv har, säger Johanna.

Tillsammans med sina kollegor och eleverna skor hon Wångens skolhästar, elevernas privathästar men också en del hästar utifrån som kommer till Wången för att skos.

– Det roligaste med att jobba som hovslagare är att varje häst är en individ och alla hovar är olika. Varenda häst är en utmaning och det blir aldrig långtråkigt. Det finns oändligt många saker att lära sig och man blir aldrig fullärd.

Mästarbrev är målet

Johannas har som mål att göra ett mästarbrev. För det krävs att man har en utbildning till hovslagare, ett gesällbrev och fortbildning. Det ska också ha gått minst fem år mellan gesäll- och mästarbrev då man under tiden ska ha varit aktiv som hovslagare.

– Jag skulle behöva sko fler hästar än jag gör idag för att kunna gå upp och göra provet. För att göra handsmidda skor så måste man träna dedikerat, det är svårt att ens uppskatta hur många timmar som krävs, berättar Johanna.

Johanna åker regelbundet på föreläsningar och kurser för att hålla sig uppdaterad. Dessutom kommer en del hovslagare till Wången för att hålla clinics och föreläsningar. I samarbete med branschen har till exempel Aksel Vibe och Patrik Hedqvist för Mustad och Magnus Smederöd för Werkman Hoofcare varit på Wången. Under året kommer också dr Simon Curtis, författare och disputerad hovslagare, att komma till Wången.

– Ska man bli bra som hovslagare bör man ha ett genuint hästintresse. Ska man bli riktigt bra måste man ha en förståelse och kunskap för att kunna sko på bästa sätt och kunna optimera skoningen för varje häst. Och vara öppen för ny kunskap och nya tekniker. Tänk att i framtiden kanske vi kan 3d-printa skorna, bara fotografera hoven och sen få en sko som passar.