Nya grepp i skötseln av travhästar gick överraskande bra
En diet helt baserad på energirikt grovfoder och en aktiv grupphästhållning är bra alternativ för tränande travhästar. Dessutom tycks transporter påverka hästarnas ämnesomsättning på ett sätt som bör kunna utnyttjas strategiskt i förberedelserna inför ett lopp. Det visar Malin Connysson från SLU i en avhandling om flera skötselfrågor som inte har studerats tidigare.
Idag har det blivit allt vanligare att utfodra sporthästar med en ren grovfoderdiet, men då med ett extra energirikt grovfoder. Det har också blivit vanligare att hålla hästar i system där de går fritt i grupp, i stället för individuell boxhållning. När det gäller tävlingshästar har dessa förändringar däremot inte fått något stort genomslag, och det finns en oro för att de skulle vara negativa för hästarnas prestation.
Travhästar är ”elitidrottare”, och i full träning har dessa hästar ett energibehov som är minst dubbelt så stort som det hos lika stora hästar som inte tränas. Frågor som rör prestation och hållbarhet är därför mycket viktiga för ägare, uppfödare och tränare. Av tradition har behovet av energirikt foder tillgodosetts genom utfodring av stora mängder kraftfoder, och merparten av tävlingshästarna hålls i ensamboxar.
Nu kommer en doktorsavhandling från SLU där Malin Connysson har undersökt hur grovfoderdieter, högt proteinintag från grovfoder och uppstallningssystem påverkar olika prestationsrelaterade mått hos travhästar i full träning. Det hon har mätt är kroppsvikt, blodplasmavolym, ämnesomsättning och arbetsrespons. Hon undersökte dessutom hur hästarna påverkades av transporter, och vilken betydelse utfodringen hade i detta sammanhang.
Malin Connyssons studier visar att travhästar i full träning kan prestera bra utan traditionell utfodring med kraftfoder. Det har bland tränare funnits misstankar om att tävlingshästar som utfodras med ett energirikt grovfoder skulle öka i vikt (vilket skulle kunna försämra prestationsförmågan), men så var alltså inte fallet.
Att låta hästar röra sig fritt i grupp i stället för att stå i ett traditionellt boxstall hade ingen negativ effekt på återhämtningen. De skillnader som fanns tyder snarare på att denna typ av hästhållning kan vara positiv. Under återhämtningen efter ett lopp var hästarnas behov av att använda fettvävnad för energi litet i den aktiva hästhållningen, vilket tyder på att fodret gav dem tillräckligt med energi. Hästarna hade också bättre aptit när de rörde sig fritt.
Tävling kan innebära att hästarna måste transporteras långa sträckor, oftast med begränsad tillgång på foder och vatten. När Malin Connysson jämförde hästar som hade transporterats 10 mil före ett travlopp med sådana som inte hade transporterats, såg hon att transporten tycktes vara positiv för prestationen. Under ett travlopp använde dessa hästar nämligen fett som energisubstrat i större utsträckning än hästar som inte hade transporterats. Den ökade fettanvändningen ledde till högre blodglukoshalter vid mållinjen, vilket är förknippat med en förbättrad prestation.
De hästar som transporterades utfodrades med två olika dieter, antingen en grovfoderdiet eller en grovfoder-havrediet. Grovfoderdieten förbättrade hästarnas förmåga att behålla sin blodplasmavolym under transport och lopp, och ökade användningen av fett som energisubstrat. Hästarna på grovfoderdiet hade dessutom lägre halter av stresshormonet kortisol efter transport.
– De positiva effekterna av transporten behöver dock studeras noggrannare, säger Malin Connysson. Vi behöver veta mer om när transporten ska ske, och hur lång den behöver vara för att ge effekt, innan vi kan säga något om hur den kan användas som en del av förberedelserna före tävling. Vi behöver också undersöka möjligheterna att uppnå liknande effekter med andra typer av förberedelser inför ett lopp.
En längre populärt skriven sammanfattning på svenska finns på s 61–63 i avhandlingen som du hittar i fulltext här.
Läs mer om forskning på Wången här: Forskning — Wången
