Dessa två dagar (måndag och tisdag) har de i vår klass som går trav haft examinationer, så det har varit ganska lugnt för oss som går Island. Vi är ju ganska klara i de flesta ämnena- det stora parasitarbetet har jag ju lämnat in, så det enda som är kvar i skolan andra året är nu ett foderstatsprov samt ett psykologiprov för mig.

Igår var jag tvungen att vara hemma, och det passade ju bra när vi ändå hade bara en lektion. Idag har vi haft fri studietid på förmiddagen, och ridning på eftermiddagen. Jag trivs ju så mycket bättre när jag kan lägga upp studierna själv- och fick faktiskt en hel del gjort på förmiddagen.
På eftermiddagen hade vi självständig ridning för Sara. Jag red Ljufur som jag också red i fredags då vi red på ovalbanan för Berit. Tyckte det gick helt ok, han är bra nyttig att rida!

För övrigt har hästarna nu fått börja vänja sig vid betet- de spenderar nu förmiddagarna i en större gräshage och så småningom kommer de gå där dygnet runt för att sedan släppas i den stooooora sommarhagen.

Bilderna är från senaste veckan. 

I onsdags förra veckan hade vi ridprov. Mitt enda mål med ridprovet var att inte må lika dåligt över det som förra året.
Fokuserade på att lyckas så bra som möjligt med uppvärmningen, och tyckte att allt kändes bra så långt. Men när provet började tog den hemska nervositeten över och det gick åt skogen. Vi som gjorde hur fina öppnor och skänkelvikningar som helst under uppvärmningen..!
Försöker att inte vara för hård på mig själv, jag mådde inte lika dåligt innan provet vilket var mitt mål, kunde ju nästan till och med äta både dagen innan och samma dag Och jag vet ju att meningen med att vi gör ridproven är att vi ska träna oss själva i situationen.

I helgen har jag tagit hand om Malin och Elsas fina hästar Seidur och Gljái då de varit i Stockholm. Det har gått fint, och de båda är ju jättetrevliga att rida.
I lördags var vi på dansgalan i Nälden, som ligger ett par mil bort, och hade riktigt roligt.
(Ibland gör vi faktiskt annat än hästrelaterat).
Den här veckan kommer det nog gå åt mycket tid till parasitarbetet som ska vara inlämnat senast på måndag. Men eftersom jag suttit med det nästan fyra timmar idag i skolan tänkte jag att jag är värd en pluggfri kväll, så snart ska jag och Tyra ut och springa i det fina  vädret.

I Hästkunskapen har vi kommit in på den sista delen av det vi hållit på med i år, nämligen foderstatsberäkningar. Tidigare iår har vi i ämnet arbetat med hästens digestion samt fodermedelns näringskvalitet, kvalite och innehåll. Så det känns som om man redan har en grund när vi nu ska börja med foderstatsberäkningarna.
Det är mycket siffror och räkna! Först räknar man ut hästens behov, sedan ser man vad man har för grovfoder och vad det innehåller (eller kanske man beroende på hästens behov funderar över vad man bör köpa in för grovfoder om man inte redan gjort det), och sedan räknar man ut hur mycket man bör ge för att täcka hästens behov och vad som saknas för att man ska täcka behoven.
Jag tycker inte om siffror och är ingen mattemänniska, men jag måste erkänna att jag tycker att det här är riktigt roligt, även om man inte riktigt har kommit in i det än.

Idag på hästkunskapslektionen hade Malin Connysson (som beräknar foderstaterna åt Wångens skolhästar bl. a.) föreläsning om hur hon räknar foderstater, sedan svarade hon på frågor. Mycket bra!
Nästa uppgift blir att räkna foderstater till våra passhästar, som vi sedan kommer få feedback på av Malin. Sedan får man gärna räkna mer foderstater också på andra hästar om man vill- privathästar, hästar man har hemma eller liknande för att även få feedback på dem. Ser fram emot det och hade gärna börjat med det nu- men har lite tråkigare saker som går före Bland annat har jag psykologiprov på fredag.
 

På eftermiddagens ridlektion hade vi galoppfattningar, och jag red Tilda på lektionen idag. Just galopp i ridhuset är inte direkt hennes starka sida så det kändes som en utmaning. Vi red för Sara och efter uppvärmningen fick vi rida serpentinbågar över hela ridhuset för att verkligen ta kontroll på hästens bogar, som en förberedelse för galoppfattningarna. Nyttigt! Efter det fortsatte vi på samma övning men under den sista bågen, när vi kände att vi hade kontroll på hästens bogar, fick vi göra fattningarna. Jag fick fokusera på att hon skulle ta fattningen och galoppera uppåt direkt, så hon heller inte hinner göra sig lång. Tyckte det blev stor skillnad på våra första och sista fattningar, vi gjorde fattningar både från tölt/trav.

Det svåraste är alltid att ta med sig det man fått från lektionen när man rider själv. Det är alltid mitt mål, att hitta känslan av vad jag lyckades uppnå och verkligen sträva dit när jag tränar själv. Om man har verktygen, och har fått känslan av vad man vill uppnå, tycker man att det borde vara enkelt att ta sig dit. Men det är det verkligen inte. Det är så lätt hänt att glida tillbaka i samma spår man varit, när man inte har en röst från marken som ger en de råd på vad man borde korrigera. Det här har blivit en extra utmaning för mig. Innan jag började på Wången hade jag sällan möjlighet att ta lektioner och de gånger man hade hjälp fick man verkligen suga åt sig allt och sedan verkligen jobba för att ta sig dit varje pass därefter när man red själv. Då var det väldigt viktigt att få en helhetsbild av varför jag tränade det jag gjorde och vad det långsiktiga målet var- så jag kunde fortsätta sträva dit när jag uppnått nästa delmål. Jag kan erkänna att jag nuförtiden har blivit lite… lat? om man kan säga så. Eller nja, menar inte riktigt det heller. Eftersom vi har så mycket ridlektioner (vilket är superbra) så har jag till skillnad mot förut vant mig vid att ständigt ha en hjälpande röst vid sidan, att jag märkt ofta när jag rider själv sitter handfallen och varken vet var jag ska börja eller sluta eller någonting. Man blir så bortskämd med att någon annan planerar lektionen åt en och sedan finns där som stöd!

För att utveckla sin ridning tycker jag att det är viktigt att kunna rida på egen hand också. Därför försöker jag nu att vara benhård på mig själv, att planera de ridpass jag rider själv ordentligt, att verkligen rida och försöka utveckla både hästen och mig själv under ridpasset. Men det är alltid så- ibland går det bättre, och ibland sämre.
En viktig del av detta måste vara självkorrigeringen, jag tycker i alla fall det. Det är så svårt att känna igen sina fel och rätta sig själv, särskilt då det rätta kan kännas fel om man måste göra förändringar som man är ovan vid- vilket man ofta får göra då man ofta gjort eller suttit på ett visst sätt en längre tid.
Jag känner inte till några direkta tjuvknep heller. Den bästa medicinen kanske helt enkelt är envishet, en god vilja och en stor dos tålamod med sig själv..? 
Hursomhelst är det här något jag klurat mycket på, och jag ber om ursäkt för en ganska förvirrad och slarvig text.